Alla ♥️-dag!

Alla ♥️-dag
Min äldste sons dag.
Och jag tänker på alla andra barn, ungdomar och vuxna.
De med hjärtfel.

Sonens är medfött. AV-Block III.
Därför har han pacemaker.
Han fick den 1:a när han var 2 veckor..!

Mitt eget hjärtebarn ♥️

Jag tänker på hur nära det varit… hur många gånger jag varit nära att mista honom… att han faktiskt varit död…

Jag tänker på de andra barnen, de jag minns, som också låg och kämpade för sina liv…
På andra föräldrar med samma trasiga, söndergråtna ögon som jag…. samma trasiga inre…

Alla ♥️-dag

Ett kommersiellt jippo. Egentligen.
Men det gör väl inget?!
Ingen har väl dött av en extra omtanke?
Inte av ett kort, en blomma, en kram eller ett leende heller.

När barnen var små stansade jag ut små gurkhjärtan, stekte hjärtformade ägg lr pannkakor, tryckte ut hjärtformade mackor och höll på. Pepparkaksformar kan man ha till mycket 😉

Äntligen Sportlov!

Zzzovmornar.

Ingen skola. Inte gå upp tidigt. Det tycker sonen är jätteskönt.

Jag också.

Slippa ställa klockan på kvällen, lr klocka och klocka, alarm på mobil och ipaden är det ju man gör, men slipper det hur som helst. Få sova längre, ingen stress, ta det lite lugnt och ha det gutt. Att han längtat, som alla andra tonåringar, men jag också.

jaha. Så kollar jag in veckans almanacka…. hoppsan! Ehhh… Suprise Suprise Lisa! Lata dagar med långa mornar kan jag fetglömma! HUR är det möjligt att jag lyckats pricka in måndag till torsdag med diverse saker?!

Börja veckan med mitt Benlystadropp, tisdagen ska sonen klippas (em, tack mina skyddsänglar för det så det är ju lugnt), onsdag fm ska jag till tandläkaren. VARFÖR reagerade jag inte på den tiden tidigare??? Och på fm! Osmart de lux! Torsdagen blir det iväg till annan ort med en son till tandläkare, fastande och med lustgas… på morgonen..! Ja det blir en spännande vecka.

 

 

Inget lagom här inte.

Tänk att jag äntligen fick loss den! Tog ett bra tag, några år t.o.m.
Men! Tummen är ur och jag ska, tadaaaa BLOGGA!

Jag heter Lisa.
Har huvudet fullt av idéer, projekt och drömmar.
Humörmänniska, absolut. I grunden positiv, vilket jag har stor nytta av i vardagen.
Blir fort arg, sedan rinner det av mig lita fort.
Pratar för mycket och för högt.
Skrattar ofta och mycket. Och högt.

Önskar jag vore en kvinnlig person som är mer lagom du vet, som flyter in och följer strömmen. Pratar lagom mycket utan att utmärka sig, skratta på rätt ställen, inga yviga gester ….
Fast det är klart, då vore det inte jag.

Ibland pratar jag så fort att jag inte hinner med själv!
Orden liksom tävlar om hur fort de ska lämna munnen, gärna huller om buller.
Önskar många gånger det gick att fånga dem i luften, grabba tag i dem, och stoppa tillbaka dem.
I min familj brukar skoja om det, hjärnan till munnen: kom!

Jag kan, ibland, sitta och lyssna på andra och så kommer jag på något riktigt smart. Tycker jag.
I mitt huvud låter det väldigt bra. Blir lite småstolt själv faktiskt. Öppnar munnen…. ut kommer en mening…. som inte jag alls hade förberett!
Ingen förstår vad jag menar. Inte jag heller.
Men hallå! Nu blev det fel. Igen!

Som när man sitter i ett stort möte, bland folk där man verkligen måste vara skärpt och hänga med. Där varje ord vägs in.
Efter 5 minuter har min koncentration gett upp. Jag anstränger mig till max för att hänga med.
Skriver ner vad som sägs. Har jag tur kan jag läsa vad jag plitat ner haha.
Men så kommer de. Orden. Halvklara meningar. Som börja trängas i munnen. Vill ut.
Fokus Lisa!
Säg inget! Lyssna bara. Du lovade mannen i ditt liv att inte prata för mycket, med olika utsvängningar som då följer.
Jag försöker verkligen.
F*n.
Vänta lite nu. Vad sa de? Men det fattade jag inte, vad menar de nu?
Hålla munnen stängd var det ja. Men. Det. Går. Inte.

Ut kommer de i en rasande fart!
Tror jag pratar på både in- och utandning. Huller om buller, både riktiga ord och meningar, ihop med de där andra.
Pratar baklänges. Fel ord.
Hoppsan.
Känner hur hjärnan lägger ner.
Jaha. Så passande. Näää!

Hjärnan slocknar. Jag pratar hittepåord. Känner hur svetten kommer. Nädå. Inte lite försiktigt osynligt inte.
Här är som med allt annat, allt eller inget.

Så istället för en klok och sansad kvinna, som sitter sval och avslappnad, sitter jag här som den jag är.
Genomsvettig, rödmosig, tar upp min vattenflaska och hinkar i mig.

Japp. Det är jag i ett nötskal.

Sedan finns det orsaker till en del i det hela.
Det återkommer jag till