Jag är så trött på dig!

 

A4A66DDA-BA28-4F8B-AA96-95BF6D82FAD9

Jag hatar dig!

Du är alltid där och ska förstöra och hindrar mig från praktiskt taget allt. Inte nog med det, för periodvis slår du hänsynslöst, med all kraft du har.
Jag blir lika knockad varje gång,
Det gör ont. Utanpå och inuti.

Men värst är när du slår till bland de viktigaste områden jag har, och lämnar djupa sår, ärr, som aldrig försvinner. Det gör dessa områden sämre, mera skört, och
det måste jag leva med.
Tuffare och svårare varje gång!

Vem gör mig så illa?

SLE/Lupus med gott sällskap av Sjögrens Syndrom.

Det jag har nu är proppar, flera stycken, i ena lungan.
Helt otroligt.
Jag är fruktansvärt trött. Matt. Orkar ingenting.
Rädd? Ja… denna gången blev jag det.

Tackar min lyckliga stjärna för mannen i mitt liv ♥️
Som reagerade blixtsnabbt när jag ringde honom på jobbet och flämtade i luren.
(Tur han inte tog samtalet och trodde det var någon stalker hahahaha).

Jag hostade i några dgr, du vet så där när luftrören värker. Men den morgonen var värre, jag flämtade och var andfådd.
Plötsligt kom den, smärtan. Sprängde och strålade i bröstet och ut i ryggen. Jag kunde inte andas.

 

9311da33-2cf6-48d8-84cc-41cf5bf33914.jpeg
Tack gode Gud att dropp finns!

                 

Det var ju INTE så här jag planerat våren.
Nu skulle jag vara i bra form, hålla mig igång och njuta av livet.
Samtidigt har jag nu fått förklaringen till varför jag varit så utmattad och trött.

 

BE4330F9-60D5-4674-9D19-D1C53AA04FB0
Tur jag inte är spruträdd!

                   

Just nu ligger allt vad träning heter på hyllan. Men längtan finns där. Hela tiden.
Det är bra att ha det att längta till! Allt positivt är bra.

Än en gång blev jag knockad.
Och än en gång kämpar jag mig tillbaka.
Ja, jag avskyr att aldrig kunna vara säker, att bli stoppad, hjälplös och ynklig.

 

15DD6F5C-DE0F-497D-981D-40DD846C6DB6
Andas vattenånga är skönt för lungorna!

                                

Hm. Att dricka litervis med honungsvatten är toppen för trasiga luftrör, men förödande för … figuren. Vem bryr sig?! Jag! 😂

 

Samtidigt har jag lärt mig mkt om mig själv. Ger aldrig upp.
Eller.. jo det gör jag ibland. Men när jag gett efter och gett upp ett tag DÅ, då vaknar kampen till liv igen.
Då är det bra att vara optimist. Och envis!

 

4EFC96AF-76A5-4B0B-84ED-29FE07EA2BBB

 

 

 

Författare: Lisa Svensson

Jag lever med mannen i mitt liv, och vi har 2 fantastiska söner. Jag är en överlevare, en fighter. När det gäller familjen kommer Tigern i mig fram! Kämpar dagligen med min SLE, mer känd som Lupus, den har även satt sig neurologiskt = cnsLupus. Har även Sjögrens Syndrom och lite annat ”smått och gott”. Älskar människor! Vill rädda vår planet. Värdesätter vänskapen med fina vänner väldigt högt. Tycker INTE att blod är tjockare än vatten. Nu hittar du mig även på instagram under tigern_i_mig

18 reaktioner till “Jag är så trött på dig!”

  1. Det är SÅ förståeligt att du ledsnar emellanåt och SÅ starkt att du lyfter dig igen,igen och igen !!!
    Du ÄR en riktig tiger 💪
    … Har läst dina historier, du skriver bra och lättläst, och man känner verkligen med dig 💕
    Stora kramen 🤗
    //Pia

    Gillad av 1 person

  2. Mycket bra skriven. Det är precis så som du beskriver att ha både SLE och Sjögrens Syndrom. Man lever varje stund som det kommer. Fortsätt med bloggen. Tack.

    Gillad av 1 person

  3. Äntligen någon som bloggar om SLE /Sjögrens 👏. Du är mycket duktig på att skriva Lisa ! Man känner verkligen igen sig! Jag kommer att fortsätta att läsa din blogg !!

    Gillad av 1 person

  4. Jag vill gärna följa din blogg men vet inte hur jag hittar den varje gång? Jag har haft SLE i ca: 44-45 år och är rätt sliten av mediciner från förr. Struma diabetes o 2 stroke är några av följderna. Behöver läsa att vi aldrig är ensamma. Vi är ju faktiskt många med olika typer SLE och ändå så lika med vår oro. Tack för att du skriver❤️

    Gillad av 1 person

    1. Vad glad jag blir att du vill följa min blogg!
      Ja man känner sig ofta ensam när man har kroniska sjukdomar, tyvärr. Då är det skönt att läsa och veta att vi är många, och vi kan stötta varandra.
      Jag hoppas jag kan hjälpa ngn.
      För att följa mig gör du så här:
      Scrollar texten neråt, då kommer det upp en liten bild i högra hörnet, där det står Följ.
      Tryck på den rutan och fyll i det som kommer upp. 👍💜

      Gilla

    2. Hej och tusen tack för det du skrivit! Jag min virrpanna ser NU att jag helt glömt att svara dig. Ber så hemskt mkt om ursäkt! För att följa mig gör du så när du är inne och läser på den: drar till texten lite neråt. Då kommer det upp en liten text ”anpassa” och några markeringar. Tryck på dem. Då kommer en text ”följ” som du trycker på. Hoppas det fungerar! Annars får du höra av dig. 💜

      Gilla

  5. Asså detta kan jag inte tillåta, jag kastar in min flytkork så får du snabbt upp näsan över ytan igen. Den är så bra, gör att jag sällan är nere någon längre stund, kommer skjutande upp som just en kork.
    Här har du en som är härdad och verkar fungera ungefär som dig, ”vi som vill upp” helst redan innan det händer. Krya på dig! Kram

    Gilla

      1. Tycker jag ständigt gör våld på min kropp mina gränser, för jag vill så in i hoppsan. Men ibland blir det bara till att ligga i soffan och sova större delen av dagen. ❤

        Gilla

      2. Usch ja. Att sätta gränser för sig själv är sååå svårt. Är det lite bättre en dag, då kör jag rakt in i kaklet. Kan inte se att nu ska jag ta det lugnt. Sedan är det samtidigt bra ATT man vill! Och alltid försöket!
        Även om resultaten är blandade hahaha.

        Gillad av 1 person

      3. Är väl inte så konstigt att vi vill när vi plötsligt känner igen oss, så tråkigt att behöva krokna dagen efter eller ibland samma dag. Just det där att aldrig veta om jag ska orka bjuda eller bjudas bort. Alla tillfällen jag har tackat nej eller fått gå hem sjukt tidigt, jag som var en sån som vi skojade om ”släkte när jag gick”.

        Gillad av 1 person

Lämna en kommentar